Resan är slut! Vi sitter i ett regnigt och mörkt Fjärås.
Har ägnat dagen åt alla bilder - 1700 sådär. Det finns mycket kvar att bearbeta, märker vi. "Var det så tidigt, vi var där?" "Kommer du ihåg den lille killen som dansade där i solen?" "Var då?" "I Mauretanien, eller förresten var det Mali?" Så har vi hållit på hela eftermiddagen, Albin och jag. Efter målgången levde vi ett syndigt och ganska underbart liv. Cocosnötter, palmer, bad i pool och ett skummande hav. Många av våra teamkompisar sov på stranden under den stjärnklara himmelen. Vi fegade och sov inomhus. Arrangören byggde upp en scen på stranden. Dag två stod Affe på podiet. Vi fick ta emot Touareg statyetten, en vardera, för säkerhets skull. Prisutdelningen var på kvällen och vi blev mäkta förvånade. Vi hade inte tidigare varit med bland topp tio, men blev 7:a. Fotografierna i Road booken var vi "grymma på". Värdig vinnare blev det franska laget, nummer 3. Fraid, Patrick och Hughes hade delat upp sin färd. Fraid åkte hela vägen och Patrick var uppskattad deltagare de första två veckorna, därefter tog Hughes vid. Han är synnerligen väl bekant med afrikanernas liv och leverne. Fraid arbetar som skribent och fotograf för ett magasin i Frankrike, som enbart ägnar sig åt den eminenta lilla farkosten 2CV. Vinnaren får åka Touareg trail gratis nästa år. Detta kände min kära mor till. Det första hon sa när vi kom hem var: "Säg, att ni inte vann. Jag orkar inte en gång till." Jag älskar min mamma så sjunde plats känns bra. Ärligt talat så är placeringen helt oviktigt.
Vi är så nöjda med vår resa. Vi har sett och upplevt så mycket och har klarat av ett relativt obekämt liv - tillsammans. Vi är fortfarande ett harmoniskt par och vi har sett till att pengarna till Röda Korset, Benin och Trees for Travel, Mali kom fram.
Mest av allt är vi lyckliga för alla underbara inlägg och e-mail vi fått. Utan vänner är man en liten skit på jorden. Det är man förresten ändå, men har man vänner är det ju ändå fler än man själv som vet om det. Det är fint att dela upplevelser och erfarenheter!
Affe står kvar i Benin utanför Benin Marina Hotell (ex Sheraton hotell). Han står där tillsammans med de andra 23 bilarna. De har ett och annat att "snacka om". Han får åka båt från Benin till Antwerpen och ska vara hemma runt den 10 januari. Vi längtar redan. En 2CV är en personlighet och Affe är en synnerligen trivsam liten kille. Brevid 2CV gänget stod sprillans nya BMW, Mercedez etc. De såg tråkiga och opersonliga ut och vår grupp med "Ahlgrens" lyfte inte ens på ögonbrynet. De var upptagna med att tala om sina äventyr bland bergen i Marocko, öknen i Mauretanien, platån i Dogon County, Mali, vänliga Burkina Faso och bustrevliga Benin.
ETT HJÄRTINNERLIGT TACK TILL
Våra sponsorer.
Robert Högdahl och Ralph Duell
(som mycket uppskattat kom med sponsorpengar
Albins familj
Pias familj
Arbetskamrater
Vänner och alla er som skrivit uppmuntrande mail på vägen.
TACK - Team Gould Albin o Pia
