Kullavikskyrkan!

Efter en kort introduktion om vår förestående resa tog hon mig i armen. Vänta stanna här sa hon, på bruten svenska. Jak, ska bara hämta min maaaan. Den rosa jackan försvann i vimlet och jag stod kvar en kort stund. Någon annan ryckte tag i mig och frågade om vi redan varit där - i Afrika alltså...

Goda råd var inte dyra. En intresserad kvinna i 60-årsåldern berättade om sina år i Afrika. Handfasta råd om ögondroppar och munskydd för den finkorniga röda sanden antecknade jag i vår lilla svarta bok.

Kullavikskyrkan hade slagit till på stort. De firade 25 år och ordnade en fantastisk dag. Boken, Bilden och Bibeln var huvudtemat. Jag ställde mig lite tveksam när Albin kom hem och berättade att vi skulle ställa ut vår bil i detta sammanhang. Det dåliga samvetet slog till. -Å, jag som näst intill aldrig går i kyrkan..

Men ändå... på lördagen fann jag mig själv intervjuad av en intresserad yngling. Han hade head-set, likt de unga artisterna som förutom att sjunga rör sig fantastiskt och rytmiskt. Jag tittade stint mot hans höfter och undrade när det hela skulle börja. Jag böjde mina knän och kände liksom efter om jag skulle kunna trixa till det lite grann. Disco queen på Mc Winnies det var jag. Att jag fyllt 50 år sommaren -07 skulle nog inte sätta något hinder "ränderna går aldrig ur". Jag fick en mikrofon i handen. Musiken uteblev och jag ombads istället svara på olika frågor om vårt projekt.

Jag förnam en otäck känsla och jodå, den var sann. Albin stod i vårt "lottält", log och formade läpparna till en kyss. Föga visste jag att han strax innan hänvisat den unge mannen till mig. Den otäcka känslan besannades - min egen röst gick ut två gigantiska högtalare. Vårt projekt är inget att skämmas för, men när man får en mikrofon i handen och det sagda ordet i samma stund som det levereras - oredigerat går ut i folkhavet, känns stämbanden onormalt spända och hjärnkontorets personal har packat ihop och gått ut på altanen för att dricka kaffe.

Kullavikskyrkans helgaktiviet var hursomhelst ett välordnat och mycket lyckat arrangemang. Min intervjuare visade sig vara församlingens präst. Grattis Kullaviks församling.

Albin och jag sålde lotter hela dagen. Två ringar gick åt. Mamma Maud hade lämnat ett bidrag till vårt välgörenhetsprojekt. För det köpte vi vinster. Tio vinster på 100 lotter känns juste. En lott för tio kronor eller tre för 25:- gör att vi kan överlämna närmare 1000:- per ring till Röda Korset i Benin. Till alla er som handlade lotter ett stort tack och så ett speciellt tack till min fina lilla Mamma.

... hon kom tillbaka med make och rosa jacka såg att jag var upptagen, men inflikade liksom i smyg. "Vi har inte så roligt alltid. Jag vill få fart på vår relation och detta tror jak är svaret. Jak kan berätta for honom och kanske kan vi salja lotter nasta år".
//Pia

Here is a picture of our first attempt to raise some funds for our charity at a church fair. There are many wellfare projects going on continously so we decided to sell raffel tickets and lure people with the possibility to win. We got sponsored with the prizes and even though they were not expensive people seem to part with their money easier if they have a little chance of getting something in return.