Möten

Den tyska damen trollband min man. Jag försökte vid några tillfällen fånga hans uppmärksamhet, men det var kört. Hon höll honom i ett järngrepp och jag hade inget att sätta emot. Jag mindes en episod från någon av våra semestrar där Albin ondgjorde sig över skyltningen vid färjeköerna på den tyska sidan. Den dam som satt i kassan fick stå till svars för det Tyska rikets uppgång och fall, med tonvikt på fall, vilket Albin, i den stunden, menade inte alls var konstigt. Allt det där var uppenbarligen glömt och jag fick vackert klara mig själv och svara så gott jag kunde. Det är det där med motorfrågor och teknik som blir besvärligt att reda ut.

Jag fick mängder av frågor från intresserade människor. Vår lilla klenod väcker känslor. Det finns så många trevliga och spännande människor ibland oss. Det verkar också som alla har någon liten historia kring 2CV. Någon mindes en excentrisk morbror, en annan någon ungdomlig dårskap och en tredje berättade om sin tid som ung student på privatskola i Frankrike. Den lokale bagaren levererade bröd till skolans kök. Han kom puttrande i sin 2CV, stannade och öppnade dörren. Baksätet var demonterat och hela golvet var fyllt med färska väldoftande baguetter. Högst upp berget av bröd låg bagarens skräckinjagande hund. Han flyttade sig artigt och bagaren ryckte ut rätt antal bröd till respektive leveranspunkt.

Tjolöholmsdagen innebar många möten och vi fick berätta vår historia om och om igen. När det stod klart vad vår resa innebar fick jag en fantastisk respons. Den gemensamma uppfattningen var att göra det man drömmer om och göra det NU! Vare sig man åker bil, köper den där sommarstugan, cyklar, klättrar i berg åker med husbil genom Europa, så är de nu det ska göras. Om tio år kan lusten vara borta.

Albin fick frågan om 2CVn verkligen är en lämplig bil för den typ av resa vi ska göra. Kommer bilen att hålla 850 mil? BLOGGEN SKA LEVA TILLS VI FÅR SE!

Efter samtalet med den tyska damen kom Albin fram till mig med rosiga kinder. Hon hade så mycket att lära mig, flämtade han.
En stund var jag väldigt stilla. Han log och förstod. Nej nej, nej inte sånt det kan jag redan - detta handlade om bilen.

Hon hade pekat på vissa bultskallar under bilen och tipsat om att de borde vara bättre skyddade. Hon erbjöd oss att låna varvräknare och oljetemperaturmätare. Hon tipsade också om hur du tar tillvara gamla jeans. Klipp av benen och använd bakfickorna som sidofack för småpyssel. Sätt en märla i tyget och fäst dem på insidan av dörrarna. Albin får ta hand om bultskallarna och jag skänker en tacksamhetens tanke till vår tyska vän som lyckades övertyga Albin om vikten av att ha förvaring. Imorgon köper jag märlor och sönernas bidrag till klädinsamlingen blir två slitna jeans fattigare. //Pia.