Igår blev vår afrikabil obestämbart grön. Jag handmålade karossens fasta delar med pensel. Densamma var en exklusivare sort som inte släpper strån. Med tanke på min motorik mottages all hjälp med tacksamhet. Albin lånade en färgspruta av Jalle som i ett sista välmenat försök också skickade med den illturkos färgen - ifall vi ändrade oss.
Jag fick stå på undantag i "lillgaraget". Det blir bra så. Både för mig och för Albin. Vi är så olika. Han är en mästare på allt praktiskt och gör riktigt snygga jobb. Jag vill inte ha kritik och gör så gott jag kan. Det är inte lätt att stå vid sidan och lida så därför gör han klokt i att lämna mig ensam där i dunklet med pensel, en burk färg och mina visioner. Den här gången kommer det att gå bra. Och vet ni det gjorde det. Vi måste måla en gång till imorgon och då kommer det att täcka fullt ut. Albin gör andra strykningen - tillsammans är vi oslagbara.
Albin själv stod i verkstan och sprutmålade motorhuv, skärmar och dörrar. Han fick besök av en kollega vars spontana kommentar var.
- Ja, dom där grundfärgerna är dj-ar inte vackra du...
Albins kompetente vän Olle är Lotusfrälst och allting ska vara British Racing Green om han får bestämma. Han har varit behjälplig med elarbeten på afrikabilen och tittade in i garage, sköt från höften och sa utan omsvep.
- Det var allt en rälig färg ni har valt.
Själv tycker jag att gubbarna är helt fel ute. En korsning mellan babybajs och olivgrönt kommer att göra vår bil unik i mer än ett avseende. I slutet av veckan kommer vår solcellspanel. Extraljusen är inhandlade och arbetet går i trivsam takt framåt.
Detta är skitkul.
//Pia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar