Rökelsen spred en karaktäristisk doft av jord. Långt bort ifrån hördes trummor som med förföriska rytmer manade kroppen att röra sig i stora rörelser. Vår första gäst anlände. Hennes stjärt satt högt och var minst sagt bred. Hon hälsade oss med ett Jalla, Jalla, log med hela ansiktet och räckte över presenter.
Det knackade på dörren och in steg nästa par. Kvinnans fysiska företräden satt långt ned. Hon bar med stolthet sitt färgglada halsband mellan brösten. Jalle, Jalle sade mannen och lät oss hälsa på ett av hustruns bröst. Något generat gjorde Albin som seden bjöd. Kvinnan log och greppade Albins i skrevet. Hon klämde åt och undslapp ett Jammi, Jammi. Mannen log och alla var glada. Hans hår var smålockigt och dräkten i varmt gula toner tog upp färgen i hustruns halsband. Vi fick en skål med bananer och ett Mambo, Jambo till hälsning. Resten av våra gäster anlände i vackra afrikanska kläder och utstyrslar. Det förde oss närmare vårt kommande resmål - kvällens maskeradtema var ”Afrika”.
Syftet med kvällen var naturligtvis att ha skoj, men också att bestämma vilken färg vår afrikabil ska få. Just den diskussionen kom upp vid tvåtiden på natten - kanske tre flaskor vin för sent. Alla tyckte till och engagerade sig. Dr Hjalmar Livingstone uppmanade oss att tänka till och ta en färg som täcker. Enligt dagsfärska uppgifter kunde han bekräfta att orange färg måste strykas två gånger. Jalle, Jalle hävdade att en tvåkomponents färg i illande blått, som dessutom var gratis, självklart skulle fungera bäst. I öknen måste man synas var hans kloka argument. Om han fick skänka färgen fick han ju också vara med i sponsorgruppen.
Någon annan såg mer till marknadsföringen, läs undertecknad, innan vi kommer till Afrika. Lite kaki, olivgrönt och sandfärgat kanske kunde vara fint, funderade jag högt. Detta förargade en av gästerna som menade att det var koketteri och att det viktigaste ändå måste vara att synas bland sanddynorna. Hon reste sig. Dunkade näven i bordet och slog fast "rosa ska vi ha för f-n". Hon satte sig ned igen och pustade ut. Det var skönt sa hon, men jag föreslår att vi tar ett samlat grepp kring beigeskalan. Vi gjorde så och konstaterade att beige inte alls är enkelt. Det kan gå i gult, rosa eller grått.
Klockan halv fem landade vi i sängen. Färgen blev inte bestämd, men vem bryr sig. Kommer tid kommer råd. Vi fick många goda skratt och alla bjöd till hemma i vardagsrummet, som kvällen till ära förvandlats till beduintält.
Stort tack till våra 2CV vänner Marie, Svenna, Mona, Christer, Thomas, Gunilla, Annika, Jarl samt Agnar och Birgitta som stöttar och engagerar sig.
Albin och Pia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar