Färgstarkt

Det har känts angeläget att komma till beslut i färgfrågan. Under flera veckor har jag spanat i varje bilkö - till höger och vänster. Ögonen hamnar lätt på de färgstarka bilarna. Limegrön är riktigt fin och den syns också. Den får det bli, har jag tänkt, men inte varit sen att ändra mig, något mer klassig färg kanske blir bättre, eller...

I torsdags körde jag förbi en nyuppförd byggnad i Kungsbacka och fasaden var så fin.Där var våra färger. Jag ringde Albin och berättade att jag fått en uppenbarelse. Nu är det klart, menade jag. Möt mig där om en halvtimma. Jag besökte för sjätte gången Jannes Färg. De trevliga expediterna har börjat heja glatt och igenkännande när jag kommer in. Det var du som skulle till Afrika, ja säger dom och ler. Jag hade kanske nämnt det i förbigående när jag bett om hjälp med nyanserna. Man ska alltid lyssna på en fackmanl. Nu stod jag där bland färgproverna - igen. Gräddvit, mörkgrå och vinröd. Jag vinkade hejdå till tjejerna o lovade att snart, mycket snart kommer vi och handlar mer än provburkar. Idag skulle vi besluta oss. Jag vågar inte tänka tanken fullt ut, men snuddar vid den ibland. Tjej 25 möter tant 50. Tant talar om färg på bil och resa till Afrika. Tanter förväntas fråga om tvättbarheten på kökstapeten och hur många rullar som behövs när maken ska tapetsera om i vardagsrummet.

Nog om det Albin stod på plats utanför uppenbarelsens byggnad. Verksamheten var igång i lokalen. Vi gick förbi som om vi hade ett ärende. Tryckte de små färglapparna mot fasaden lite i smyg sådär. Fattades bara att vi hade småvisslat också. Det gällde att hitta rätta nyanserna. Albin såg föga road ut, men lade ändå snällt de små färgproverna mot huset. Vi hittade de tre korrekta nyanserna. Tog bilen hem och målade av en 2CV på kalkerpapper. Densamma trycktes upp i sex kopior. Målarlådan med akvarelltuber och allsköns pyssel fick central plats på köksbordet. Nu var det fritt fram för konstnärlig kreativitet Den som känner mig vet att jag förmodligen har goda idéer, men det finns en knut någonstans på nervbanorna mellan hypofysen och händerna. Jag ritade fina konturer och lade lite vinrött här och gräddigt där. Albin sneglade ibland, sa ingenting. Mina förslag såg ut som sönernas första teckningar. Jag har sparat några sådana. Under dem står det t ex "traktor med släp", men i själva verket är det fyra krokiga streck som kräver sin tydliga förklaring. Vad tror du, frågade jag. Albin log milt och menade att vi kanske skulle hålla oss till en färg trots allt. Han blandade en grön ton som liknade något från våra första provburkar. Han målade det femte arket i vår egenhändigt framtagna målarbok. Den 2CVn blev jätte fin.
-Vi tar den sa vi båda, samtidigt. Grönt är skönt!
//Pia