Nya backspeglar

Då sidorutorna är igensatta, och backsensor och 2CV inte går hand i hand, har jag gått Pia till mötes. Hon har fantiserat ihop historier och berättat om de mest fasansfulla situationer vi kan hamna i - om hon inte har koll bakåt. För att undvika lemlästade människor, påkörda statyer, bil över kajkant, båtramp mm inhandlade jag spegel på Swedols. Tillverkade ett stabilt stativ i alminiumrör - vi jagar fortfarande vikt och det nya väger mindre än originalet. //Albin

After a short test drive we realized that the rear visability wasn't too good due to the rear windows being replaced and the high backed seats installed. The four point seat belts strongly reduced manoeuvrebility for the driver. To overcome this problem I built two larger rear view mirrors.

Solcell och "sand ladders"

Så äntligen kom den - solcellen! Måttet är 80 x 60 cm och den ger 55 W. Vi kan nu ladda den extrautrustning som ska med på resan - kamera, kylen och ev mobiltelefon.
Vikten är 6 kg, tllkommer gör batteri och överladdningsskydd. Den totala vikten av "solcelleriet" blir 10 kg.

Takräcket har fått en tyngd och låter nu betänkligt mindre. På båda sidor om solcellen har vi monterat "sand ladders". Albin har fäst dem med spännband som man lätt lossar på. För den oinvigde läsaren kan vi berätta att tävlingsledningen rekommenderar dessa underlag. Det gör det lättare att få fäste när man sjunkit ned i sanden. //Albin och Pia

As you can see, the rear lights,sand ladders and sun cell are now in place.

Bättre Robert än Radar

Målet är ingenting, vägen är allt sjunger han, Robert Karl Oskar Broberg.
Vår väg blir allt bredare. På pränt och med bild i tidningen Autogenial blev vår resa än mer påtaglig. Nu är det fler än familjen, vänner, sponsorer och bloggläsare som vet att vi ska köra bil i Afrika.

Det blir för övrigt mycket Afrika nu. Min karriär som afrikadansös, i den ljumma sanden framför lägerelden, har jag emellertid lagt ned. Ett skadat knä, nedan nämnda arm och nu slutligen ett halvt ryggskott i fredags vittnar om att min kropp inte är ämnad för vibrerande dans där leder och ryggrad snarare är att se som ett handikapp än en fördel. Min lealösa lilla danspedagog ska ha stort tack för visat tålamod, men nu blir det yoga igen.

Häromdagen hade jag ett gott samtal med en kvinna på den lokala vårdcentralen. Den spökande armen föranledde samtalet. Behövde jag en akut tid? Nej, tack bara jag är frisk till november. Då ska jag köra bil i Afrika, svarade jag.
Hennes tonläge blev ett annat och lite drömskt frågade hon. ”Ska du köra Dakar?”
Jag lämnade den korta versionen om vår förestående resa.
Hon suckade lite uppgivet och sa:
”Så skoj ni verkar ha det du och din gubbe. Om jag skulle gå hem och säga till min Olle att det finns en möjlighet för mig, att få göra det där jag alltid drömt - köra Dakar, fast då en lättare variant.” Då hade han förmodligen lyft blicken från tidningen, rättat till glasögonen, tittat överseende på mig och sagt. ”Lilla gumman, vet du hur stor risk det är att få punktering där?”

Vi är inte alla lika och tryggheten kommer säkerligen att värderas högt när jag ligger där i någon risig gammal hydda med en flaska Radar i handen och önskar att jag var som Olle. Kanske kan jag sjunga målet är ingenting vägen är….. i vaggvisetempo så att kackerlackorna lägger sig på rygg och låter de små benen få vila. //Pia

En ännu större dag!

Fredag den 4:e april stod afrikabilen på darrande hjul utanför bilprovningen i Aröd. Just denna station är känd för nitiska granskningsmän som gör sitt jobb till 100%. På grund av de förändringar som gjorts - störtbåge mm var vi tvungna att göra en sk registreringsbesiktning. Bilen väckte stor uppmärksamhet i lokalen bland andra bilister. En kvinna kom fram och frågade försynt om det var en husbil Albin byggt. Förutom en grundlig genomgång och frågor kring kreativa lösningar fick bilen vägas och kontrolleras. Den besiktningsman som tog hand om afrikabilen var intresserad, imponerad och vänlig på alla sätt och vis. Albins målmedvetna arbete gav resultat och bilen passerade den tuffa kontrollen med endast en anmärkning - höger strålkastare var för lågt inställd.... //Pia

På vägen hem från besiktningen vågade jag ta in ljuden från motor och andra källor. Sanningen är den att Pia kommer att behöva öronskydd och vadderad mössa. Takräcket visar på mer än en funktion när hastigheten överstiger 70. Den skulle väl kunna tjäna som ljudillustrator i en film från en flygplats där jumbojetten just ska lyfta. Varje bilsemester hittills har jag haft en lätt dreglande kvinna vid min sida. Hon sover och småsnarkar så snart jag vrider på startnyckeln. Med ljudet från takräcket kommer jag garanterat att ha en pigg och alert co-driver vid min sida. //Albin

This was a big day for us, waiting nervously to have the car tested for it's M.O.T. It's a known fact that the Swedish authorities do not like people altering their cars from standard specifications, It demands a special scrutineering which includes weighing and new certificates being made.

Happy to say the car passed with flying colours and is now registrated as a two seater with a rollbar and weighs 740kg.

Annan dag påsk en stor dag

Måndagen den 24 mars var slaskig och lite bister. Snön låg vit på marken. Afrikabilen skulle för första gången upplåta sitt motorljud för världen. Dörrarna hängde på tork efter första grundmålningen och racerstolen var hemma för att få ny klädsel. Albin fick sitta på en liten bräda när han stolt backade ur garaget. Hjalmars hund Abbe ackompanjerade motorljudet med ystra skall och vad jag förstår var han nöjd.

Vi kan tyvärr inte bjuda på ljudupplevelsen, men du får tänka dig ljudet av en 2-cylindrig motor som inte har trimmats in riktigt. Det inbjuder, efter vad jag förstått, den sanne bilentusiasten till storverk. //Pia

Tackräcke med dubbelfunktion

Takräcket är specialbyggt så att vi kan öppna halva taket för solinsläpp. Räcket har två funktioner för vår del. I bakkant monteras två extralampor. Materialet är aluminium och måttet 16 x 1,5 mm.
På vår resa behöver vi kallt vatten och för att kyla det samt att ladda batterier till kamera och dylikt behövs ström. Vi har haft kontakt med ett företag i Stockholm som säljer solceller till stora anläggningar i Sverige. Genom dem har vi beställt en anläggning som ger 55 W. När solcellspanelen kommer ska den monteras på räcket och vi blir "självförsörjande".
//Albin

Roof rack I also made of aluminium tube,which will enable us to mount extra high rear lights and sand ladders, and last but not least a sun cell which will generate 55w which enables us to charge our lap top hopfully so as we can blogg our journey.

Imse vimse spindel

mel. "imse vimse...."
Imse vimse spindel slängde sig för trån'
Sikta på det gröna och satt där som ett fån.

Torkad var ej färgen spindeln blev här kvar.
Till hösten blir han med när vi mot värmen far.

Sprutmålning

Albin har riggat en av bakdörrarna på specialställning. Här är han i full färd med att lacka en av dörrarna. Koncentrationen är fullständig och jag kan inte med de skamligaste av förslag få honom att avvika från sina sysslor. Sprutpistolen inlånad från Jarl Wilfing får just i denna stund Albins totala uppmärksamhet. //Pia

Kalla golv och fippliga fingrar

Av och på och under över alla under. Här ligger jag och skruvar loss fästet för domkraften och lyktorna, som jag mot alla odds lyckades få fast för några veckor sedan Nu stundar målning och jag har fått äran att handmåla karossens fasta delar. För att undvika kladd och chansartade penseldrag tar vi bort allt som kan komma i min väg. Det var ett tag sedan jag var med i garaget nu och man glömmer fort. Till slut blev bilen ändå "naken" och jag lyckades behålla alla brickor och skruvar utan att tappa ned i de små skrymslen som äter lösa skruv och muttrar. Jag har nu också lärt mig vikten av att lägga allt som tillhör varannat i en och samma påse eller låda. Synnerligen praktiskt när vi senare ska skruva på allt igen. Att arbeta i garaget kräver eftertanke före. Den som planerar vinner tid och arbetet blir tusen gånger roligare om man slipper leta. //Pia

"Support de hayon"

Den egentillverkade hyllan kommer högre upp och det hade blivit "pyssligt" att få in större prylar med standardluckan. För att kunna packa lättare har vi valt att använda kombivarianten av bagagelucka.