Helgen i Ronse/Renaix blev en synnerligen intensiv upplevelse. Lördag morgon avnjöt vi ett wienerbröd med gult och frasigt i överflöd - sött, gott och en ovanlig start på dagen. Vår Touaregpärm innehöll alla de dokument som skulle överlämnas till arrangören. Kopior på pass, internationellt körkort, registreringsbevis, tandläkarens och läkarens godkännande mm mm. Äntligen har jag kunnat bistå med något. Administratören i mig har fått visa framfötterna - känns bra.
Affe stod uppställd tillsammans med bilar från övriga Europa. Vi fick mycket beröm och flera personer var hjärtliga och imponerade. Arrangören gjorde en tuff kontroll och körde Affe som han aldrig körts förut. På söndagen skulle vi få domen. Eftersom bilen nu skall stanna i Belgien var det ytterst viktigt att allt var ok.
Efter registrering var det dags för utbildning. Första kursen genomfördes utomhus. Vädret var strålande och allting kändes ljust och glatt. Arrangören har beslutat att införa engelska som huvudspråk för hela arrangemanget. Det är vi ytterst tacksamma för. Grundkursen i franska har inte fört oss allt för långt. Albin kan räkna till 100 och jag kämpar fortfarande med uttalet på de mest elementära orden.
Under dagen fick vi lära oss hur man stoppar blodflödet på ett ymnigt blödande sår, ett något mindre och hela vägen i skalan ned till en skråma. Bäst var avsnittet där vi skulle flytta den avsvimmade chauffören med eventuell wipp lash skada. Den fjäderlätta fransyskan utgör team tillsammans med sin fryntlige co-pilote. Hans pipa är gigantisk och den släppte aldrig hans hand under vår helg tillsammans. Hon tog aktiv del i kursen och ville praktiskt genomföra det grepp som lärts ut (bilden talar sitt tydliga språk). Samme man talar inte ett enda ord engelska. Vi blev för en stund lämnade ensamma i baren och den konversationen var obetalbar. Jag svängde till med mitt Schö ma pell Pia och han såg ut som ett frågetecken. Ett mycket stort sådant. Jag sa det en gång till... Han tog ett fastare tag kring pipan och så slog det till när han kodat om. Han svarade något på franska. Jag tog över rollen som frågetecken och så ryckte vi lite på axlarna och skrattade gott när vi gick åt var sitt håll.
//Pia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar