4 dagar kvar och sen bär det av mot Brüssel. Lördag den 1/11 kl 10.30 startar festligheterna vid Afrika muséet i Belgien. Pressen är där och Affe ska bli fotad i alla vinklar och vrår. Gäller säkert Albin och mig också. Veckorna som gått har varit synnerligen intensiva. Vi har jobbat på att rena skrivbord, orderblock och samveten. Det börjar likna något. Ett år av förberedelser ger snart frukt. Det är trivsamt pirrigt nu.
För två veckor sedan hade vi en hejdåhelg för våra familjer. Vi åt afrikansk gryta - förstås. Min familj visade en för helgen specialproducerad film. Hela släkten från minsta Philip till äldsta mamma Maud hade antagit både ny färg och form, bilden ovan är ett tvärsnitt. En naturbegåvning, en minareternas mästare sjöng och "ylade" ackompanjerad av hustruns sporadiska taktatacker över den lilla afrikatrumman. Detta mästerstycke hade dom skapat kvällen innan. Svägerskan Linda åkte runt med peruker och sotpenna och uppmanade alla att klä om och ställa upp framför kameran. Alla var med och bilderna var perfekta. Takt och ton producerades på Pensevägen i Falkenberg. Premiärvisningen blev på lördagen och vi skrattade så vi grät - tack allihop!
Albin är som vanligt överseende och tålmodig med mina egenheter. Jag vill väldigt gärna träffa de mina innan jag reser någonstans. Det känns viktigt att stämma av det där med hur mycket man tydker om. Jag tror ni förstår. Sönerna är luttrade och ställer rart upp på de kramar jag ber om. Det är fint med förstående barn.
Från och med nu lever bloggen upp igen och vi kommer snart tillbaka med the real stuff!
Albin och Pia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar