Tandlosa tanter

Vägen till gårdagens slutmål var än en gång fantastisk. Inga slippriga vägar, men rundade förrädiska stenar som lätt kan få ett bildäck på andra tankar än att åka i vägens riktning. Albin var mycket koncentrerad. Jag var magsjuk. Provade mammas huskur och sög i mig en liten flaska Underberg. som hon så rart skickat med. Det är nog i preventivt syfte de ska tas. Det hjälpte föga. Stupen var sanslöst branta och vägen hade bättre beskrivits som bred stig. Där det finns gropar eller andra problem på vägen bygger Marrockanerna en liten stenhög vid sidan för att varna andra trafikanter. Det finns många små högar – överallt. Luften i bergen var frisk. Gubbar och gummor plöjde med en enkel träplog. Åsnorna gjorde ett gott jobb. En vacker tavla, en scen i en film, ett rogivande skådespel i slomotion. Kvinnorna bär hucklen, Klädseln består av lite av varje, allt i glada färger.
Vi frågar en gammal tant om vi får ta kort, och det går sa bra så, Hon ler och verkar nästan stolt över den enda tand hon har kvar. Solen skiner, det är stilla. Det känns som tidig vår. Vi ler tillsammans. Ger henne några dirhams. Hon är nöjd. Ser vår tilltufsade clementin i bilen och frågar med gester om hon kan få den. Clementinen byter ägare..
Längre fram hittar vi en by med ett internetcafé. Vi är på ”platten”. Temperaturen är plötsligt 35 grader. Kängorna får plats i bagaget. Skönt att vifta med tårna igen.
Edwins bromsrör går sönder. Bilarna blir stående vid en vägarbetsplats. 2 minuter senare har vi fem intresserade arbetare som ler och är vänliga. Jag passar på att fråga dagens frågor bla de första sex raderna i deras bön. Det låter vackert när det framförs med respekt:
Allah, Allah Aqbar. Koran, Koran aqbar. Häm dolille arabic Allah....
Visste ni förresten hur många gånger om dagen de ber?
Fem gånger och inför varje bönestund genomför de en ritual med vatten. Vissa moment gör de tre gånger och andra bara en. De tvättar händerna, rensar näsan med vatten. Häller en skvätt över huvudet och så får fötterna en omgång mm.
De tar sig tid med oss dessa vänliga Marockaner och vi bjuder på aprikoserna från Marakesh, mycket uppskattat. Det spruckna bromsröret lagas temporärt. Senare ikväll lagar vi röret på riktigt. Albin reflekterar ”Tänk om det hänt i bergen”.
Vi stannar ofta. Jag är nära att svimma flera gånger och konstaterar blekt ”det är trevligare att ha magsjuka i detta landskap än på en sunkig toa någonstans. Vi utarbetar ett effektivt arbetssätt.
Jag lutar mig framåt och gnyr.
Albin stannar jag linkar ut framåtlutad.
Sätter mig och gör det jag ska.
Albin är min hjälpte och kommer med toapapper – kärleken är fin.

TUSEN PUSSQR OCH KRQ?QR