The adventure of a lifetime

Touareg Trail gick av stapeln den 1 - 30 november 2008. Vi körde vår 2CV från Brussel till Benin i Afrika, totalt 907 mil.
Vi var 25 team som forcerade sand, berg och djungel med våra bilar..
Vår blogg tar dig med hela resan - från ett kallt garagegolv i februari 2008 till en varm västafrikansk vind i november samma år. Följ med!

Ett gott syfte
Som deltagare i Touareg trail ombads vi stödja en hjälporganisation. Vi har lämnat vårt bidrag till Röda Korset i Benin och Trees for Travel i Mali!

Tack till alla som sponsrat!




2008-11-08

Tatueringar och andrade rutter

The English text is at the end. If you go in to www.touareg-trail.be you will find a diary and pictures. It is produced by the organizer;

Det är mörkt i Ait Ben Haddou. VI HAR SOVIT PÅ HOTELL. I receptionen står ägaren till ”La Rose Du Sable”. Det är kyligt, men han ser varm ut i sin mörkblå berberrock. Han ler mot oss. Till frukost får vi pannkakor med sirap och söt äpplekompott. Jag dricker två koppar te och låter min mage vila. Igår stoppade jag närmast maniskt i mig ett halvkilo färska aprikoser inhandlade på marknaden i Marakes - dom var så goda...
Idag blir vår sista dag i Atlasbergen och vi lämnar bakom oss en natur som gjort stort intryck på oss och alla andra i sällskapet. Om ni inte har något för er – åk till Atlasbergen. Kör bil, åk lokalbuss, köp en åsna vad som helst. Här är så vackert.

Albin hade chansen att bli av med mig igår. För en stund fanns det en ny öppning i mitt liv. Jag kunde få spendera mina sista dagar högt upp på en alptopp och sälja bergskristaller till turister. Min presumtive livskamrat, på livets höst, klappade intensivt på mig och menade att jag var ”a good wife”. ”I give you 800 camels for her”. Inte dåligt ändå. Albin var kanske intresserad, men realist som han ar sag han svarigheten; ”Hur ska jag få med mig alla dom på planet?” kommenterade han.

Igår kväll fick vi ändrade förutsättningar pga väderleken. Det är ännu kallt, men regnet har slutat. Dock har det myckna regnet förstört de off-roadvägar vi skulle kört på idag. Det innebär att arrangören får lägga om rutten och de 35 milen har nu blivit 44. De laddade in den nya rutten på Garmin GPS igår. De ger oss hela rutten och laddar in fyra i taget. Vi kör nästan enbart efter GPS.en, men har också en Michelinkarta över Västafrika.

Idag vaknade vi inte till ”Allah, ahmed, alla jalla”. Klockan ringde 04.30 och vi slog böneutroparen med en timma. Vi gav oss av kl 06,00. Det var becksvart. Dagen grydde långsamt. Solen gjorde entré. De svarta bergens silhuett blev än mer effektfull när de vita topparna syntes i horisonten. Köp en åsna!

Marakesh var helt galet. Marknaden var gigantisk. Vi hann bara skumma på ytan. Alla säljare kunde engelska, franska, tyska, holländska. Slängde du blicken på något hade du snart en nitisk person vid din sida. Pruta ska man och 1/3 av priset max. När jag köpslog om ett par byxor sade Mohammed efter en stund, på klingande svenska, ”ok, halva priset”. Det blev 40% av priset till slut. Jag är nu ägare till ett par afrikanska byxor med rejält häng. det är inte vackert, men praktiskt och framförallt en kul grej. Albin arbetar preventivt och köpte en blå touareg sjal. Den ska skydda mot hetta och sand. Vi fick en snabbkurs i hur man knyter huvudbonaden.
Vidare om Marakesh. Vi åt middag på ett stort, mycket stort torg. Nitiska inkastare erbjuder dig guld, gröna skogar och god mat. Fattiga människor vill sälja pappersnäsdukar och små barn med bedjande ögon har skickats ut av sina föräldrar. Musik hörs runtomkring och i stora cirklar står människor och lyssnar, ser en ormtjusare, med mera i all oändlighet. Taxifärden in till centrum blev en näradödenupplevelse. Ahmed hade nog grälat med frugan på morgonen. Han körde som en galning och skapade egna filer, tutade intensivt vid alla stoppljus. Radion stod på och meddelade med en massa scha-ljud att något hade hänt, eller skulle komma att hända. Ljudet var öronbedövande.
Varje dag när vi lämnar lägret får vi uppgifter. De kan bestå i att ta kort på en byggnad på vägen. Fånga en bild där 2CVn blir bogserad av ett djur. Ta reda på vilka 6 moment som föregår bönen eller göra en tatuering av Touareg trail symolen. Ibland är det mer stressande än positivt och här hade vi behövt ett större ordförråd på franska. Dagarna är intensiva och körningen tar sin tid. Vi har inte lagt allt för mycket energi på frågorna och ligger följdriktigt inte bland topp tio. Vi gör det vi klarar och vissa dagar går det bättre än andra.
Albin blev bortrövad av en tato-kvinna. Hon var mycket vacker och hennes röda klänning stod fint till hennes mörka hud. Hon var snabb och innan Albin hann säga dromedar var hon i full gång. Hon skrev Touareg Trail med bokstäver över hela underarmen. Hon tog också hand om Edwin och Daniel och pyntade dem. Hela jobbet tog 20 minuter, max. Det fanns ingen prislista att skåda på det stora torget. Tjejen hade kontoret på fickan. Albin beordrades att hosta upp 220 svenska kronor. Det utbröt ett smärre tumult. Sensmoral: bestäm priset innan, men var kvick. Man kan närmast beskriva kundrekryteringen som kidnappning och lösensumman blev 220:-. Faktum är att hon drog pengarna ur fickan på Albin. Just när jag skriver ser jag Albins hand på ratten och där står så fint ”TRAIL”.

Resan idag går mot kusten. De sista fem kilometrarna kör vi i sand. Vi har två goda råd med oss från arrangören:
Sänk lufttrycket och se upp för kaktusplantor som fallit över vägen. Får du en tagg i däcket, låt den sitta kvar. Drar du ut den har du en bekräftad punktering. Albin håller inte med här. I och med att vi har innerslangar kommer luften att gå ur i varje fall.

Från och med nu duggar inte internetcaférna tätt. Bli inte orolig om du inte hör något på ett tag mamma. Framför oss har vi nu 8 kvällar i bivack och om nio dagar får vi duscha igen.
Imorgon kör vi 30 mil och dagen därefter blir en riktig transportdag 83 mil. Vägarna kommer att vara asfalterade och i god kondition.

Från ett soligt Marocko någonstans i Atlasbergen
Allt gott till er alla
Team Gould

Albin almost exchanged me for some camels the other day. He was offered 800 for "his good wife". The scenery in the Atlas mountains is fantastic and and the car is behaving very well, so far. Today we are leaving for the desert and we will most probably not reach an internetcafe in many days. Don;t worry we are in good company and the organizer is doing a great job.
Love Albin and Pia

2 kommentarer:

Anonym sa...

Saknar dig syrran och är en stolt lillebror när ja ser din skrivande talang! Skulle så gärna velat hålla om dig/er i detta nu då din målande beskriving gör att det känns som man var där!!! Många kramar och pussar ifrån oss ALLA!!
PS Har fått pappa att tänka på äldreboende DS

Anonym sa...

Alla kameler i världen kan inte fylla din plats syrran :)
Love you